Jag har besegrat min nemesis

Nu låter det här som om jag har varit i slagsmål eller ännu värre, krig. Men så är det inte det hela handlar om något så harmlöst som löpning och trail-löpning i synnerhet.

Min svåger bor tillsammans med sin familj i den stora metropolen Dalstorp i Tranemo kommun. Det vill säga att han bor där med min frus syster och deras två barn, som om det inte var uppenbart redan vid svåger med familj. I alla fall, i Dalstorp finns en sjö med det kanske uppenbara namnet Dalstorpsjön och det är denna sjö eller rättare sagt leden runt denna sjö som är min nemesis.

En liten bakgrund

Jag vet inte riktigt när det var första gången jag försökte ta mig runt denna sjö men det var som du kanske redan förstått, ett misslyckande.

Jag kommer inte ihåg vad som hände eller vart det gick fel men jag kommer ihåg att jag fick vända och springa tillbaka samma väg jag kom ifrån.

Andra gången gick det käpprätt åt helvete, på ren svenska. Det var vårvinter och isen hade börjat smälta och sjön hade översvämmats, som denna sjö gör i tid och otid.

Jag gav mig i alla fall ut för att än en gång ta mig runt sjön. Jag kommer ihåg att det mesta av stigar och leder var mer eller mindre under vatten och trampade jag inte igenom isen som låg kvar så vadade jag med iskallt vatten nästa upp till knäna.

Jag vet inte heller vart jag sprang fel, men fel blev det. När jag till slut kom ut på en väg så fortsatte jag i den riktning som jag trodde var tillbaka till civilisationen men efter ett tag fick jag stannat en bil och fråga om jag var på väg mot samhället Dalstorp. Det visade sig att jag var helt fel ute, jag var helt fel håll bort från Dalstorp.

Det hela slutade med att jag i alla fall fick en runda på ca 7 km längre än vad rundan runt sjön är och även om det var ljust när jag startade var det kolsvart ute och jag kom inte tillbaka fören flera timmar efter att jag skulle varit klar.
Det var vid detta tillfälle som jag utsåg denna runda till min nemesis.

Revanschen

Idag tog jag min revansch, och för den korta varianten, jag vann.

För första gången sedan den vårvinter dagen när jag totalt misslyckades var det dag att åter igen snöra på sig skorna, denna gång ett par riktiga trailskor, och ge sig iväg på en runda runt denna sjö för att en gång för alla visa vem det är som bestämmer.

Jag ska säga att det var med viss skräck i blicken som jag tryckte igång klockan och försiktigt började ta mina första löpsteg, den en foten framför den andra, hela vägen runt den, för mig mytomspunna sjö.

Jag gjorde det, utan några incidenter tog jag steg för steg lugnt, och så smidigt jag kan runt. Det är en fin runda om man slipper slåss med is, mörker och översvämmade stigar.

Jag passade även på att stanna till och njuta av naturen och utsikten ett par gånger.